Ingen vet vad kvalitetsutveckling kan bli

Jag vill lyfta fram ett inspirerande samtal mellan en pedagog och ett barn, som utspelade sig vid en förskolas projektarbete (för hela exemplet – se boken Lyssnandets pedagogik av Ann Åberg och Hillevi Lenz Taguchi). Nya saker skapades av skrot och barnen kallade skrotdelarna för mojänger. En dag satt ett barn och studerade en av alla mojängerna och frågade sedan pedagogen vad en mojäng egentligen var. Då pedagogen inte visste det sa barnet de ord som numera kan ses som bevingade: Nån kanske vet vad en mojäng är, men ingen vet vad det kan bli.

Klokheten och slagkraften i hens ord uppfattades av pedagogerna som sedan själva formulerade följande: Någon kanske vet vad ett barn är, men ingen vet vad det kan bli. Någon kanske vet vad en förskola är, men ingen vet vad den kan bli. Någon kanske vet vad världen är, men ingen vet vad den kan bli.

För mig bjuder dessa ord upp till nytänk, kreativitet och tillförsikt om utveckling. Och nu är det min tur att göra en formulering inspirerad av dessa ord: Nån kanske vet vad kvalitetsutveckling är, men ingen vet vad det kan bli.

Genom forsknings- och utvecklingsprogrammet Små barns lärande och genom denna blogg hoppas och tror jag att vi tillsammans kan skapa nya tankar och arbetssätt för det systematiska kvalitetsarbetet i förskolan. Vad säger ni? Hur kan dokumentation av barns förändrade kunnande bidra till utvärdering av förskolans verksamhet och utveckling av förskolans kvalitet?

Litteraturtips: Åberg, A. & Lenz Taguchi, H. (2005). Lyssnandets pedagogik: etik och demokrati i pedagogiskt arbete. Stockholm: Liber.


Att visa på värdet av barnens alster

Vi har visat i bloggen på miljöer och dokumentationer på vår förskola. Den här gången tänkte vi visa hur vi synliggör och visar värdet på barnens alster som skapas.

Vi som arbetar på Glömsta förskola vill att barnens alster ska värderas lika högt som våra miljöer. Detta som en del av vårt kvalitetsarbete. I början av vår resa upptäckte vi att alster och skapelser inte gavs någon större omsorg när de var klara. De sattes upp på väggarna utan någon tanke på att det skulle se snyggt ut. Pedagoger skrev sällan någon rubrik vad alstren handlade om. Efter gemensamma diskussioner kom vi fram till att alster skulle visas lika stor omsorg som övriga dokumentationer. Först och främst kände vi att det var viktigt att sätta alstren i ett sammanhang, med en rubrik till och eventuellt en liten text som förklarar varför vi använt oss av just den här tekniken. Vi använder oss av bakgrunder eller ramar för att lyfta och förstärka bilderna. Vi skriver inte direkt på barnens teckningar utan sätter små lappar intill och vi sätter upp alstren på ett tilltalande sätt; symetriskt och med likadana bakgrunder. Vi bifogar även denna gång exempel på hur det kan se ut.

 

IMG_1180

På denna avdelningen har de yngre barnen fått pröva akvarellmålning.

IMG_1194

Här har de äldre barnen fått studera en solros och skapat utifrån den med permanentpenna och vattenfärg.

IMG_1192

här har barnen fått pröva olika tekniker, sockermålning och tejpmålning bland annat.

IMG_1190

Vackra kulmålningar!

IMG_1182

Här har barnen fått reflekterat om en fråga om vatten och sedan illustrerat detta.

IMG_1186

Vilka vackra färger det blir med svart bakgrund!

IMG_1185

På den här avdelningen har pedagogerna sparat barnens porträtt från förra läsåret så på den övre raden är från 2013-14 och den nedre från 2014-15.

 

Om det är något ni undrar över så är det bara att höra av sig!

Helena och Evelina