Ingen vet vad kvalitetsutveckling kan bli

Jag vill lyfta fram ett inspirerande samtal mellan en pedagog och ett barn, som utspelade sig vid en förskolas projektarbete (för hela exemplet – se boken Lyssnandets pedagogik av Ann Åberg och Hillevi Lenz Taguchi). Nya saker skapades av skrot och barnen kallade skrotdelarna för mojänger. En dag satt ett barn och studerade en av alla mojängerna och frågade sedan pedagogen vad en mojäng egentligen var. Då pedagogen inte visste det sa barnet de ord som numera kan ses som bevingade: Nån kanske vet vad en mojäng är, men ingen vet vad det kan bli.

Klokheten och slagkraften i hens ord uppfattades av pedagogerna som sedan själva formulerade följande: Någon kanske vet vad ett barn är, men ingen vet vad det kan bli. Någon kanske vet vad en förskola är, men ingen vet vad den kan bli. Någon kanske vet vad världen är, men ingen vet vad den kan bli.

För mig bjuder dessa ord upp till nytänk, kreativitet och tillförsikt om utveckling. Och nu är det min tur att göra en formulering inspirerad av dessa ord: Nån kanske vet vad kvalitetsutveckling är, men ingen vet vad det kan bli.

Genom forsknings- och utvecklingsprogrammet Små barns lärande och genom denna blogg hoppas och tror jag att vi tillsammans kan skapa nya tankar och arbetssätt för det systematiska kvalitetsarbetet i förskolan. Vad säger ni? Hur kan dokumentation av barns förändrade kunnande bidra till utvärdering av förskolans verksamhet och utveckling av förskolans kvalitet?

Litteraturtips: Åberg, A. & Lenz Taguchi, H. (2005). Lyssnandets pedagogik: etik och demokrati i pedagogiskt arbete. Stockholm: Liber.

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*